sisetokigt

Nån som funderat över varför man själv blir så ledsen över att se en annan människa ledsen? Två personer skulle liksom kunna gå runt och vara helt nere bara för att den ena tror att den andra är det och därför blir den nere och pga av den personen är nere blir den andra också de. Vilket dilemma. Men de är ju klart att de är jobbigt att se andra vara ledsen, de är väl så vi är byggda eller nåt. Och varför tröstar man genom att bli närgången? Om man är ledsen och det är någon som ska trösta en varför kramas den personen då, eller liksom lägger sig över en i nån sort beskyddande ställning som att han försöker skydda dig från att bli skjuten eller nåt. Men de hjälper ju iaf, inte så konstigt kanske att man mår bättre av att få vara nära nån man tycker om då man har det svårt men iaf. Värt att tänkas på.

Btw, jag har äntligen fått mina nya arbetskläder nu, de tog sin lilla tid men.


Så nu kommer jag att se ut så här när jag går till jobbet i framtiden :P