sisetokigt

Det är konstigt hur folk egentligen kan svika så lätt, hur kan dom bara vifta bort en sån sak? Man tror att man vet vars man har dom för att i nästa stund inse att det inte alls är som man tror. Man trodde man kunde lita på dom, man trodde dom aldrig skulle kunna göra så mot en, man trodde dom aldrig skulle kunna svika. När verkligheten visar sig inser man att tillit är skit, det finns inget som heter tillit för förr eller senare sviker dom alltid. Dom sviker! Jag hatar att höra orden "men mig kan du lita på" det gör mig irriterad, rent utav förbannad eftersom jag vet att de inte är sant!

 Man börjar sakta men säkert känna tillit för nån, denna någon river den trygga muren man lyckats bygga upp. Den mur som hitills skyddad en.

Den rivs.
Man litar.
Man berättar.
Man delar med sig.
Man trivs.
Man inser.

Dig kan jag ju inte lita på! Varför litade jag på dig? Du svek. Du svek. Du svek. Ni sviker allihop! Tillit är skit. Tillit finns inte i min värld längre.

Åh, jag älskar sommaren! Har varit i Skellefteå i helgen och dolat med några kompisar, de är så härligt att få komma bort, njuta av vädret och ha lite kul. Om sen alla kunde sluta jobba hela tiden så skulle ju det vara trevligt. Alla jobbar, GAH!

Åh vad jag älskar solen och alla dessa varma sommardagar! Kan det bli bättre än så? Jo, men detta får duga för stunden iaf. Nu blire bad för hela slanten.

Nu har jag suttit i dryga två timmar och försökt lära mig att spela gitarr, de är skitsvårt! Jag fattar inte hur man ska hinna ta alla dessa ackord, de går ju inte :O Men jag SKA lära mig att spela gitarr, det har jag bestämt mig för. Fingrarna klagar men de må ju vara.



Tänk om man ändå va så smart att man började som liten...

Jag har funderat på det här med blogg. Det kanske är ett bra sätt att avreagera sig på? Att få skriva av sig. Det behöver nog jag mitt i all denna skit.