sisetokigt

Det är konstigt hur folk egentligen kan svika så lätt, hur kan dom bara vifta bort en sån sak? Man tror att man vet vars man har dom för att i nästa stund inse att det inte alls är som man tror. Man trodde man kunde lita på dom, man trodde dom aldrig skulle kunna göra så mot en, man trodde dom aldrig skulle kunna svika. När verkligheten visar sig inser man att tillit är skit, det finns inget som heter tillit för förr eller senare sviker dom alltid. Dom sviker! Jag hatar att höra orden "men mig kan du lita på" det gör mig irriterad, rent utav förbannad eftersom jag vet att de inte är sant!

 Man börjar sakta men säkert känna tillit för nån, denna någon river den trygga muren man lyckats bygga upp. Den mur som hitills skyddad en.

Den rivs.
Man litar.
Man berättar.
Man delar med sig.
Man trivs.
Man inser.

Dig kan jag ju inte lita på! Varför litade jag på dig? Du svek. Du svek. Du svek. Ni sviker allihop! Tillit är skit. Tillit finns inte i min värld längre.