sisetokigt

åh, vad jag längtar tills jag får min lägenhet, tills jag får mitt hem! Jag känner att Umeå är verkligen mitt hem, jag gillar umeå, jag trivs här, känns bra :) Nya människor, gamla problem känns inte så värda att ödsla tid på längre. Och varför ödlsa tid på dom? Jag bor 13 mil från min hemstad och 13 mil från människorna där. Har nu börjat mitt nya liv och förhoppningsvis kommer det mesta att lösa sig, annars må väl de va, har jag klarat mig så här långt kan jag nog överleva lite till :P Aja, saker och ting känns ändå lite bättre och jag ligger fortfarande och väntar på den här morgonen då jag vaknar upp och kan tänka "nu kan det fan inte bli bättre", vem vet, jag kanske får en sån morgon nån gång här i Umeå.

I övrigt jobbar jag på stenhårt med matten och snart ska vi odla cancer eller nåt sånt. Nollningen har varit rätt rolig, men de har inte varit så mkt tid över till att göra vad man själv vill, nu börjar man bli sådär lagomt sliten så nu har jag hoppat de senaste kvällsaktiviteterna. Lik bra. Har även börjat jogga en si så där 3-4 ggr i veckan, känns bra men jag har dock insett hur sjukt drygt det egentligen är! Jag springer ju inte direkt långt eller länge men 30 min räcker gott och väl för att man ska börja fundera över om det egentligen är värt. Ah well, bara att kuta på, jag har ju trots allt införskaffat mig ett pra alldeles nya löparskor :)